PRIDE
Idag var jag på invigningen av Gotland pride och jag hörde Saga Becker säga att pride inte handlar om att man ska få älska vem man vill utan att det handlar om att få vara den man är och jag tänkte ”SÅ JÄVLA FETT!!!”
Jag är vit. Jag är en vit kvinna. Jag må vara en vit kvinna som älskar tjejer men en vit kvinna non the less. Min kamp är riktad, jag är färgad av förutfattade meningar och det är vi alla. Min största kamp är att lyssna. Vår största kamp är att lyssna, för vi har inte tillräckligt med svar utifrån där vi står, vi kan inte ta tolkningsföreträde för en kamp från vars alla perspektiv vi inte har insyn. Vi kan göra det lika lite som en man inifrån kan förstå hur det är att vara kvinna och utsatt för ett strukturellt förtryck. Eller lika lite som människor som är heterosexuella kan förstå hur det känns att bli ifrågasatt för något som ni tar för givet, att behöva försvara sin kärlek och kämpa i år med att komma ut bara för att man är så jävla rädd.
Vi ska alla lyssna.
Och sedan... ska vi lära oss, bli bättre, göra om och göra rätt.
För det mina vänner, det är vårt ansvar.
Jag må förstå strukturellt förtryck mot mig som kvinna och jag må förstå strukturellt förtryck när det kommer till HBTQ-frågor. Men jag har långt kvar och jag ska lyssna. På er alla. Och jag ska lära mig. Bli bättre, starkare.
För allas vår skull.
